Även om vi blir mer och mer medvetna om vårt andetag och den kraft som andetaget besitter till att skapa ett lugnt inre välmående krävs det efter hand att göra några aktiva val. Det finns säkert många sätt att jobba sig fram till ett balanserat liv och mina inlägg är bara en del av hur vi kan tänka och praktisera. Men allt som jag delar i min blogg är ÄKTA SANT & ÄRLIGT. Det finns inget annat för mej. Det är min erfarenhet och de funna verktygen i yogan och meditationen som jag så innerligt vill dela med så många som möjligt som jag skapat denna plattform.
Jag har periodvis lätt att trilla tillbaka till boxen. Den boxen som jag lovat mej själv att aldrig landa i igen. När detta händer så faller jag samtidigt ut från mitt hus (min kropp & mitt sinne). Det är som om jag rymmer hemifrån och förhandlar med mej själv om när jag ska ta mej tillbaka, hur jag ska ta mej tillbaka, när jag ska ta mej tillbaka. Min flykt från huset blir så stark och är just då så oundviklig. Skygglappar placeras runt mina ögon. Jag får svårt att se helheten och fokuserar så starkt på ”problemet” som är grunden till att jag är på rymmen. Det negativa fokuset blir så starkt att det blir svårt att kratta vägen fri från sten.
Det är här i dessa stunder jag måste skapa
tillit och acceptera min
sårbarhet (som jag bloggade om i förra inlägget). Det finns en mening med min flykt även om den är svår att se här och då. Förmodligen uppstod det en händelse som gjorde att jag reagerade så starkt. En händelse som jag behöver acceptera. En händelse som jag behöver stanna upp och titta på . En händelse som jag måste försöka se som en lärdom. En händelse som jag i stället för att bli bitter över nu ska försöka vända till tacksamhet. Försöka plocka fram alla lärdomar och den nya kunskap denna unika händelse givit mej trots smärta. För utan smärtan så hade jag kanske inte uppmärksammat det som jag var tvungen att lära mej utav detta.
Hur ska vi nu kunna packa väskan igen och ta oss hem till huset där vi bor?
Acceptans och
tillit är oerhört betydelsefulla faktorer på din hemresa , det är som det är och det blir vad det blir. Att inte bli rädd, att våga tillåta sig att gråta, skrika, skratta, sova eller vad det än må vara. Men att i detta skede tillåta sej själv att vara med sej själv. Andas, slappna av, gå långa promenader, sova och vila mycket. Att finna tillstånd till att bara vara. Ibland kan vi uppleva att avslappning kan vara att surfa i telefonen, glida runt på Facebook, Insta mm men i själva verket triggar intrycken våra sinnen så mycket mycket mer än vad du kan föreställa dej. Så den andra utmaningen blir att begränsa de sociala plattformer som du eventuellt är aktiv på. Detta är för att kunna stilla sinnet till fullo. Vissa väljer att ta en total paus medans andra lägger telefonen åt sidan ex från 18 tiden på kvällen tills den åter ringer på morgonen. Våga prova detta och se hur ditt sinne reagerar! Vågar du utmana dej för att testa din reaktion i beroende… Det kan bli din nyckel för att återfå kommandot över ditt sinne.
NAMASTÈ